And back to normal

Då tar vi tag i livet igen då. Semesterbubblan spricker rätt fort och man inser vilken väg det nu var man var på igen. Framåt. Bättre. Starkare. Förra matchen gick bra men MMA är ju knappast en sport där man kan känna sig nöjd och tillfreds med det man kan. Det är väl det som gör det så roligt…

YouTube Preview Image

Igår morse körde vi ett kortare pass med stående sparring. Jag kunde tacka mig själv för att jag hållit igång och tränat hela semestern. Det gjorde att jag kände mig fräsch, rörlig och stark trots att jag både ätit mer socker än annars och druckit både vin och ouzo. Dricka vin är jag ganska bra på. Ouzo är Mamma bra på och jag försöker. När hon hinner för långt före häller jag ut lite i smyg för att hinna ikapp ;/. När jag varit på semester och har suttit still en hel vecka brukar det kännas precis tvärtom. Segt, tungt och sjukt jobbigt. Tack Mamma och Ella för att även ni är lite träningsfreak!

Igår kväll startade vi med MMA-sparring. Boxning, sparkar, knän, clinch och nedtagningar. Efter det brottning med start mot buren och grappling. Jag och Martin fortsatte på sparringtemat även i morse. Nu är jag blå både här och där. Det snyggaste är en blå stor knöl på hakan. Sexigt värre 😉

Slå och klå mannen din blå! Ha det!

 

Semester 

Vi tog en sista minuten! Jag, Mamma och min lillasyster Ella. Vi hamnade på en lugn, liten otroligt vacker ö i Grekland. Tilos.  

    
   
Samtidigt som semester och lugn är otroligt skönt så är det något av en utmaning. Att träna mindre, äta god mat och dricka flera glas vin för att jag vill göra det, men samtidigt känna mig tillfreds med min egen kropp är inte helt enkelt. Jag är säker på att flera av oss träningsfreaks kan skriva under på det. Speciellt vi som i perioder brottas med viktnedgång och deff för att våra sporter kräver det. Men vad som för några år sedan blev otroligt ångestfyllt för mig blir idag mest tankar som slår mig lite vagt några gånger om dagen. Jag känner faktiskt ingen ångest nu. En person som verkligen skall ha ett stort tack för att det nu är betydligt lättare (och friskare) är Elin Borg som jobbar med ”Mindful eating”. Det innebär kontroll, lugn och bra känslor i förhållande till ätande. Att kunna välja aktivt, ha kontakt med sin kropp och känslor av hunger och mättnad, och därigenom kunna eliminera olika osunda relationer till mat. Besök hennes hemsida här, och kolla in hennes självhjälpsbok ”Mindful Eating” som finns i flera nätbokhandlar för under 60 spänn.  Det är verkligen en rättighet att få njuta av att äta, att ha uppriktig makt att välja och att få låta kroppens verkliga behov styra.

Nu ska jag njuta lite till :)

För fler bilder följ mig på instagram: linaakhtarlansberg.

 

Där vi alla börjar.

Jag har många tjejer som kommer till mig och tränar thaiboxning och MMA privat. Den yngsta är elva år och den äldsta hårtslående damen är ungefär jämnårig med min mamma. Det är något speciellt med att få lära ut de sporter som i en himla massa år har betytt så enormt mycket för mig. Varenda gång ser jag en liten del av mig själv i de här tjejerna. Vi har ju alla börjat på precis samma ställe i utvecklingen oavsett när och hur vi börjar. Vi har alla varit helt nya. Jag minns så väl hur jag drömde och önskade och hur jag hela tiden drogs mellan ”jag SKA nå dit jag vill och det finns inget som hindrar mig” och ett tvivel baserat på lagomheten som så mycket i vårt samhälle är uppbyggt kring. Som tur är var och är jag inte en människa som styr av logiskt tänkande utan av känsla och vilja. Så. Det är med glädje som jag ärligt kan svara mina elever ”ja varför skulle du inte kunna bli bäst?” när de beskriver den ilska eller sorg de känner när de någon gång inte klarat av att vara nummer ett. De ju vill bli bäst.

På bilden, runt år 2006, visar jag ett par tjejer på min första mycket kära thaiboxningsklubb, Göteborgs Muay Thai, lite teknik. Det var sjukt längesen!

 

222883_10541985307_8471_n

Champion


För några veckor sedan gick jag den första matchen med kvinnor med internationella regler (armbågar tillåtet, kortare rondvila, uppkicks mot huvudet) som någonsin godkänts  i Sverige (kräver tillstånd vilka baseras på erfarenhet och förmåga de aktuella tävlande har). Det var också den första titelmatchen för tjejer som någonsin går för Superior Challenge.

Jag vill säga ett stort tack till alla som stöttar och peppar på alla möjliga sätt. Helt ensam hade jag inte klarat av det jag klarar med er.

Här kommer bildbomben från tiden innan, under och dagen efter Superior Challenge 12. Lite sent, men ändå…

 

11162522_10152728713570800_2546811512818762609_n

 

Träning, träning, träning. Det enda jag vill en vecka innan match är att det ska vara över. Jag drömmer mig bort till morgonen dagen efter en match och den där helt underbara känslan som infinner sig när det är avklarat. Men. Det förutsätter ju att man klarat av det med en vinst som resultat. Det är ett måste. En förlust ger helt motsatt effekt. Veckorna innan är det alltid en hel del media närvarande på träningar och många intervjuer som skall göras. Det är kul på många sätt men samtidigt något tärande eftersom jag befinner mig i min egen lilla bubbla den där veckan. Nerverna ligger utanpå kroppen och jag är alltid lite orolig för att jag ska få en fråga eller själv ger ett svar som stör den där speciella känslan som jag i den stunden upplever att jag måste ha. En kort stunds känsla av riktig harmoni är värt så mycket sista dagarna innan match, och jag är så rädd att liksom bli störd mentalt (alltså inte som att jag själv ska bli störd för det är jag redan, utan att någon skall störa mig.) Vilken fråga eller vilket svar som skulle kunna förstöra min ”rätta känsla” vet jag dock inte för trots att jag alltid är rädd för det så har det aldrig blivit som jag befarar.

11133756_10152722881710800_3133333692920054969_n

 

 

abs

Formen börjar ta sig. Några dagar kvar till invägning. Jag ska bara ner till den där heliga vikten. Minus 61,2 kg översatt från 135 lbs. Jag ska väga exakt och tajma det med tiden för invägningen eftersom jag absolut inte vill gå och vara så uttorkad i flera timmar. Sen ska jag upp på den officiella vågen och nästan gråta av lättnad varje gång den vågen stämmer med min egen. 61,2 kg och sedan är det bara att dricka och äta. Snällt mot kroppen… Eller :/

Torsdag. Dag innan invägning. Jag har några kilon kvar att tappa så jag börjar redan nu. Jag drack mitt sista glas vätska vid lunchtid. eftersom jag är tom på både kolhydrater och salt så har det mesta jag druckit runnit av snabbare än snabbt.

Torsdag. Dag innan invägning. Jag har några kilon kvar att tappa så jag börjar redan nu. Jag drack mitt sista glas vätska vid lunchtid. eftersom jag är tom på både kolhydrater och salt så har det mesta jag druckit runnit av snabbare än snabbt. Jag ligger i ett varmt bad. Mycket varmare än vad som är behagligt. Jag ska ligga här en halvtimma efter att jag börjat svettats ordentligt. Tappar ungefär et kilo på det…

22397_10152747930900800_2316055805566535673_n

 

Fredag morgon kl. 8.00. Jag sitter i bastun. Innan detta har jag blivit upphämtad av fotografen Ann Jonasson som har följt mig i perioder. Vi går tillsammans på ett pass spinning. Jag tränar inte för att träna utan enbart för att få igång kroppen lite lätt för att det är så mycket lättare att svettas ut de där extra kilona då. Jag sitter i bastun exakt 60 min. I sträck. När jag kommer hem igen har jag under ett kilo kvar. Lättnad. Jag vilar en stund och drömmer om iskalla juicer, resorb och vattenmelon.

Foto: Mattias Persson

Foto: Mattias Persson

13.15. Vågen stämmer med min våg. Den är nåt hekto snällare till och med. 61,0 kg. Det tar bara en minut för mig att få i mig över en liter vätskeersättning. Det finns inget godare. Jag äter saftig frukt. Jag har alltid med mig uppskuren kall frukt till invägningen. Magen klarar inte av att ta emot någonting som inte innehåller mycket vätska just då och då fungerar frukt bra. När jag fått i min ungefär två liter vätska kommer den vanliga frossan. Det slår aldrig fel. När den har lagt sig går jag in till läkaren på läkarundersökning. Visst uppmärksammas alltid det sänkta blodtrycket och den förhöjda pulsen man får av att ligga flera liter lågt i vätska, men det hinner jag ta igen på ett dygn vilket även läkaren som tjänstgör vid professionella kampsportssammanhang vet.

11146495_10152748586550800_4867341606306882559_n

Vi äter mat, får illamåendeattacker (jag lär mig aldrig), blir körda hem medan jag hyperventilerar och väser ”jag kommer spy i bilen”. Väl hemma somnar jag en stund medan Fotograf-Ann, Snygg-Martin och coach-Andreas dricker kaffe. Någon timma senare är jag på benen igen. Kl. 17.00 skall vi vara tillbaka på hotellet där vi vägde in för mediabevakad invägning. Innan dess gör vi några fler intervjuer. där ibland i P4 radio.

IMG_7352

 

 

 

 

Kameror, publik och jubel. Spänna sig och stirra ner sin motståndare…
11258476_10152758712410800_7250163384970003883_n

FullSizeRender

 

11265223_10152748634875800_5711986387895820649_n

 

Fredag kväll, när allt ståhej är avklarat hämtar jag mina systrar Anna och Emilia på Centralen. Mys! Och skönt att ha dem här. Jag gillar inte att vara ensam med mina känslor innan match. De blir liksom för mycket om jag ska bära dem själv. Anna har bakat frö-nöt- och torkad frukt-bröd. Väldigt väldigt gott.

Jag sover bra. Det är tack vare att invägningen är avklarad som jag kan sova. Det gör att jag liksom kan dela upp prestationen i två delar.

Lördag morgon äter vi en bra och god frukost innan vi går och tränar en stund. Jag behöver röra på mig lite efter att jag tömt kroppen helt och hållet för att sedan fylla på den igen i ett rasande tempo. Några ronder mits så att hjärtat får vakna och rätt känsla infinner sig.

11233512_10152731206440800_1735397387163683812_n

 

 

Eftermiddag. Nervositeten, som mer kan beskrivas som ångest är närvarande. Håret flätas och väskan packas. Några timmar senare är det dags. Äntligen!

FullSizeRender

FullSizeRender

 

11245797_10152754340115800_1771263915813670003_n10868203_10152807242210800_1688654152112672020_n

 

FullSizeRender kopia 2

 

2:33 min in i första ronden bryter domaren. Jag vinner mot Alexandra Buch (8-3) på teknisk knock out genom ground and pound. Det var min match rakt igenom. Jag kände precis de känslorna jag vill känna när jag går in i en match. Dessutom fick jag använda mina armbågar. Jag älskar dem! Äckliga, vassa och jäkligt onda armbågar!
11098292_10152777157385800_4251087129733857827_n

 

Och så kommer belöningen…FullSizeRender

11150728_10152750519780800_6205041400563638010_n

 

 

11150759_10152752320430800_2600141295354497323_n

11140287_10152752473420800_6514497566605965484_n

11260715_10152753328436394_8565915813190336416_n

FullSizeRender